Munskänk

Fick ett tips om att jag borde skriva in ordet munskänk i min ordlista och det är klart att jag ska göra det. En munskänk var förr en mycket viktig person eftersom han hade total kontroll på alla drycker, smakade av dem och serverade dem.

Munskänkar fanns också i konungars och furstars hus, där de dessutom var ansvariga för att ingen lagt gift i herrskapets drycker. Munskänken tvingades därför ofta att dricka av dryckerna innan de serverades, så de jobbade verkligen med livet som insats.

En munskänk av idag är medlem i en vinprovarförening och smakar av viner mera för sitt höga nöjes skull. Och det kan man väl kalla för en riktig utveckling av ett yrke!

Hell´s Kitchen

Vad gjorde jag då jag var så dålig att jag inte orkade läsa en bok eller skriva några rader i bloggen? Jo, jag slog på tv´n och låg där i soffan och slötittade på diverse skräp. Men så råkade jag titta på en eftermiddagsrepris av Hell´s Kitchen där stjärnkocken Gordon Ramsay skrek och domderade i köket. Och sedan har en timme varje dag varit vikt för Gordon och hans ambition att få fason på ett antal noviser vid spisen. Jag blev lite fascinerad av hur man lyckats göra ett sådant program och tittar gärna på fler omgångar.

Samtidigt har jag funderat en del över kockar jag mött och nog har det funnits några som skrikit och burit sig riktigt illa åt. Men det har nästan alltid handlat om att de dolt sin egen okunskap bakom en skrikig fasad. Och det är sannerligen ingenting som skapar respekt eller förtroende.

Den värsta kocken av dem alla, mötte jag på Hotell Fågel Blå i Lycksele. Han var konstant på dåligt humör och så fort något gick honom emot började han skrika och kasta saker omkring sig. Det gick till och med så långt att att han började kasta potatis-stålstickorna efter oss i servisen då vi beställde något han inte hade lust att göra. Han fick till sist lämna hotellet då servis-personalen vägrade att gå ut bakom svängdörrarna och vara måltavla för hans ilska.

En stor konstnär

Det blev lite värre än jag trodde med min influensa, det slutade med lunginflammation, antibiotika och sängläge i lite mer än en vecka. Och det har nästan inte gått att tänka på något vettigt att skriva om, men nu är jag nästan återställd så jag gör ett försök att komma igång.

Idag har jag gjort en lite längre utflykt, närmare bestämt till Söder-bärke där min vän Lena Kallenberg tillsammans med sin Torbjörn har startat Barkens galleri och bokstuga. I galleriet såg vi en mängd intressanta verk av Sven Ljungberg, vars konst man möter i många sammanhang.

Och för att citera konstpedagogen Anne Lidén "Sven är en stor konstnär med ett brett register. En stor mosaik i en kyrka, ett litet frimärke på ett brev, ett färgträsnitt i en lunchmatsal, en olje-målning på ett museum, en freskmålning i ett församlingshem eller en trägravyr på en boksida.”

För mig är han nog för evigt förknippad med Ivar Lo-Johanssons verk, till vilka han gjort ett femtiotal omslag och flera hundra illustrationer. Ett otroligt fint samarbete mellan en författare och en konstnär som startade 1942 då Sven höll på att plocka ner en av sina utställningar. Ivar Lo kom in och fick en liten privat förevisning och fann att de "talade samma språk".

Så har du vägarna förbi Söderbärke under juli månad, så passa på och titta in, det är välskyltat ända fram till Barkens galleri och bokstuga.

PS. Och visst gjorde jag en riktig djupdykning bland alla böckerna i bokstugan. Där fanns mycket läsvärt, både nytt och gammalt, och några fynd fick jag med mig hem! Sommarläsningen är räddad!

Klubbad oxe

I söndags kväll föll jag som en klubbad oxe drabbad av plötslig influensa med tillhörande feber och annat otrevligt. Sedan dess har jag tillbringat tiden med att vandra mellan sängen och soffan med en vattenflaska i den ena handen och en hushållsrulle i den andra. Har inte ens orkat slå igång datorn, men nu kunde jag inte hålla mig längre och det får man väl anta är ett gott tillfriskningsbevis.

Ett stort och varmt tack till mina snälla grannar, som förbarmat sig över hunden och sett till att han har fått komma ut. Och nu gäller det bara att sakta men säkert få igång hjärncellerna igen. Det slog mig plötsligt att jag använt ett uttryck som jag inte vet något om. Vem var det som myntade uttrycket "falla som en klubbad oxe" och varför?

Boken om Grythyttans Gästgivaregård

En bok som stått ganska länge i min bokhylla utan att jag läst den är Boken om Grythyttans Gästgivaregård. Nu har jag i alla fall gjort det och blivit glatt överraskad. Det var inte bara läsning om den för-träfflige gästgivaren Carl-Jan Grankvist utan om en historia som börjar redan då den svarta lerskiffern bildas. Den som idag finns lagd på närmare 500 kyrktak.

Lockad av silverfynd lät sedan drottning Kristina år 1640 anlägga en sjumilaväg genom granskogen från Örebor till Grythyttan. För alla resandes bekvämlighet skulle det finnas gästgivargårdar och krogar på lämpliga avstånd. En av gästgivargårdarna hamnar i Grythyttan och reglerna för detta är väldigt klara.

"Allmogen ska bidra med timmer och byggnadsarbete, medan gästgivaren själv ska svara för skorstenar, fönster, stolar, sängar, bord och bänkar. Varje gästgivargård ska ha tre klasser; en för adliga ståndspersoner, en för annat hederligt folk och en för gemene sällskap. Det ska finnas stallplats för 24 hästar och gästgivaren var själv skyldig att hålla minst sex hästar, selar, vagnar, kärror, slädar och båt. Han skulle också se till att det fanns havre, hö och halm för de egna och resenärernas hästar. Inomhus var han ålagd att hålla goda sängkläder, tvättfat, handdukar, husgeråd i köket och därtill förråd av olika livsmedel samt ved och ljus."

I slutet av 1800-talet kom järnvägen och Järnvägshotellet blev den nya naturliga samlingsplatsen. Den gamla gästgivargården, som drivits med hjälp av femton gästgivare, förföll och kommunen ville riva allt det gamla och ge plats för något nytt.

Några verkliga eldsjälar i Grythyttans Hembygdsförening (bildad 1942) var fabrikören Artur Lindqvist och gruvingenjören Yngve Henricsson. De båda kompletterade varandra väl i arbetet för att rädda Gästgivargården. Artur hade ett brinnande kulturhistoriskt intresse och en passion för gamla hus. Han var dessutom en mycket entusiastisk agitator. Yngve letade i gamla arkiv, skaffade fram handligar och uppgifter som han försåg Artur med. Och de lyckades till sist rädda de gamla husen från rivning och en ny epok i gästgiveriets historia kunde se dagens ljus.

Sist men inte minst kommer så Carl-Jan 1973 in i bilden, som den sextonde gästgivaren på Grythyttans Gästgivaregård. Och visst är han visionären, men utan hjälp av bygdens hemmafruar, praoelever och några krogproffs skulle han aldrig ha kunnat skapa detta kändis-land med en mat- och kulturmiljö av högsta klass.

ISBN 91-89394-20-8

Om sandwich

Visste du att first Earl of Sandwich var en sådan hängiven kortspelare att inte ens hungern kunde få honom att lämna spelbordet. Därför brukade han beställa dubbla smörgåsar med olika pålägg och det kallar vi än idag för engelska sandwiches. Earlen levde mellan 1718 och 1792 så det är ett tag sedan de serverades för första gången.

Idag kan man ibland på stan se en annan sorts sandwichman, en reklamgubbe som går omkring med ett plakat på ryggen och ett på magen.

P-liggare

Jag som med stor förväntan sett fram emot nya kroguttryck för personalliggaren har fått vänta förgäves. I krogsvängen tycks man bara använda de föga fantasifulla orden liggaren eller p-liggaren.

Någon som fått full pott efter införandet av lagen om personalliggare är däremot staten, som tjänat minst 1,2 miljarder. Samtidigt har cirka 4 000 heltidsjobb blivit vita inom frisör- och krogbranschen. Inte dåligt jobbat och nu satsar man på att gå vidare och jaga fuskare i jourlivsbutiker, spelbutiker, kaféer och andra ställen där det är vanligt med kontanthandel.

Om Jansson

Visste du att operasångaren Per Adolf (Pelle) Janzon, som levde mellan 1844 och 1889, var den person som gav sitt namn till maträtten Janssons frestelse. Ett måste på det svenska julbordet, men kan också serveras som nattvickning tillsammans med öl och nubbe.

Den hemlige kocken

Jag skrev för en tid sedan om hur matindustrin petar in diverse kemikalier i maten och fick då tipset att läsa boken "Den hemlige kocken, om det okända fusket med maten på din tallrik". Det har tagit lite tid, men nu kan jag nog säga att jag läst hela boken ordentligt. Vissa avsnitt var ganska svårsmälta och jag måste åter-vända till texten flera gånger, eftersom den verkligen satte "fingret" på mitt beteende som matkonsument.

"Bländade av reklamens budskap om "hemlagat", "hälsosamt" och "smalt" sätter vi dagligen i oss mängder av tillsatser och substitut. Och för myndigheterna är huvudsaken att livsmedlen inte är direkt hälsovådliga. Sedan är det fritt fram att sälja bröd som inte är bröd, cider som inte är cider, glass som inte är glass."

Här hemma började jag lite försiktigt med att öppna mina skåp och lådor, ta fram diverse förpackningar och studera innehålls-förteckningen. Återvände då och då till texten i boken och funderade en hel del över varför vissa varor hamnat i mina skåp. Och jag som då och då köpt en förpackning med färdiglagad mat för att det varit lätt och bekvämt har nu tänkt om rejält. Nu står jag där i matbutiken, vänder och vrider på förpackningarna för att se efter vad maten innehåller varje gång jag ska köpa något nytt. Och jag förfasas varje gång över alla konstiga tillsatser som tillförts den mat vi så aningslöst köper.

Boken innehåller inte bara hemskheter utan här finns också en del positiva tips exempelvis en praktisk inköpsguide, en säsongsguide till färska grönsaker, frukter och bär, En Sverigeguide till 100 genuina matproducenter över hela landet, samt en förträfflig E-nummerguide till 316 tillåtna livsmedelstillsatser.

Den hemlige kocken, är en bok jag verkligen tycker att alla borde läsa. Själv kommer jag att återvända till texten många gånger framöver, det är läsning som varje dag sätter tydliga spår i mitt matköpsbeteende.

ISBN 987-91-7037-315-2

Sockerpris

Ett varmt tack till Daniel för den lilla episoden du snappat upp på ett café i Kalmar och skickat till mig medan jag varit borta. Här kommer den!

- Sockret kostar väl inget, sa gästen som nyss köpt kaffe och wienerbröd åt sig själv och ett mindre sällskap.

- Nä, det är klart, svarade biträdet frågande.

- Då tar vi burken med oss hem, svarar gästen.

- Jag väntade bara på den där, svarar gästens fru med en djup suck.

Ännu en djup suck hörs från biträdet när sällskapet gått ut på uteserveringen.

Om praliner

César Pralin var en fransk marskalk som levde mellan 1598 och 1675. Han gillade att stoppa i sig sötsaker och det var i hans kök man först tillverkade de fyllda chokladbitarna, som vi idag kallar för praliner.

Stängt

Ibland undrar man hur folk använder sina hjärnceller eller om det över huvud taget finns några kopplingar där uppe. Ja, så skrev Olle (entrévärd) och skickade med en liten "kortis" som får avsluta den här dagen.

"Jag står som vanligt i dörren och vi håller på att stänga när en medelålders man kommer fram till mig och vill in. Och som vanligt vid den här tiden blir min kommentar.

- Tyvärr, men vi har stängt.

Och gissa om man blir fundersam när mannen spänner ögonen i en och bara säger.

- Varför de´?"

Tack Olle och god natt!

Kort lägesrapport

Det har inte blivit så mycket skrivet här på bloggen de senaste veckorna. Har varit i stugan på ön och där finns fortfarande ingen el och alltså ingen dator, så det blir lite svårt med uppdaterandet. Skulle kanske skrivit några rader om att jag skulle vara borta, men det blev väldigt bråttom att komma iväg när jag hörde om trafikkaoset som uppstod då vissa topp-politiker skulle forslas genom stan under stort säkerhetspådrag.

Innan jag åkte lyckades jag också tappa den nya kameran och blev tvungen att lämna in den på reparation, så det har inte blivit några nya bilder heller trots att jag haft chansen till bra krogmotiv. Tur i oturen var det i alla fall att kameran var försäkrad, så självrisken på en hundralapp känns helt överkomlig.

Allt är dock inte jämmer och elände, jag har haft en otrolig tur med vädret. Jag har rensat trädgårdslandet, klippt gräset, badat i sjön och suttit många timmar i solstolen med en god bok i näven. Jag har med andra ord verkligen njutit i solvärmen.

Ordlös onsdag - frukostdisk

Fler ordlösa bilder hittar du hos Nejma.