Så blev det oxsvanssoppa

Det finns många skrönor om hur oxsvanssoppa kom till som maträtt och jag har hittat två! Hur mycket sanning det finns i dem kan vi väl bara gissa!

Den första säger att vi ska tacka en nyfiken och kanske klådig oxe, som förirrat sig in i ett kök och doppat svansen i en gryta med kokande vatten. Det kommer sig troligen av att man anmärkte på att soppan var blaskig genom att säga "låt oxen doppa svansen en gång till i denna soppa".

Den andra kommer från skräckregeringens dagar 1793 då många adelsmän tvingades ta till tiggarstaven för att hålla svälten borta. En dag gick en av dessa adliga tiggare förbi ett garveri, dit slaktaren skickade hudarna efter slaktdjuren utan att skära av svansarna. Vid beredningen av hudarna skars svasarna av och kastades bort.

Adelsmannen fick se dessa svansar och bad att få ett par oxsvansar. Han fick några som han tog med hem till sin bostad och lagade vad som nu är ryktbart - den första portionen oxsvanssoppa.

Han berättade vitt och brett för alla sina vänner om vilken tur han hade haft. Garvarna blev däremot förargade över den stora efter-frågan på gratis oxsvansar och började ta ordentligt betalt för dem.