Stockholmskyparen i sin prydo

Den här lilla söta sviten med bilder hittade jag i den illustrerade veckotidningen "Kasper" från april 1877. På den tiden framställde man gärna kypare, som särskilt fräcka och nonchalanta. De räknades liksom inte bland övriga arbetare och man glömde gärna bort att lönen för mödan var den drickspenning de fick av gästerna.

Med håret kring hjessan friseradt i krans,

Han sväfvar så lätt som en elfva i dans.

Och klagar en gäst finns ej vrede som hans

Han stormar, så köksan hon mister balans´

Om gästen vill läsa, hans önskan snart vans,

Och eld på cigarr´n bjuder kyparn med glans!

När sist allt uträttats med fin elegans,

Han drickspengar tar med en viss nonchalans.