Jag blev nyligen påmind om hur det var att lära sig servett-brytningens svåra konst. Om hur jag satt där under mellantimmarna och försökte göra likadant som de gamla servitriserna. Och det fanns inget annat sätt att lära än att se, höra och göra. Många misstag blev det och antagligen lika många svordomar innan jag äntligen kunde göra solfjädern, franska liljan, näckrosen och ljuset. 
Det var inte bara roligt att kunna duka upp till en supé med vackert brutna ser-vetter, utan det rönte stor uppskattning hos gästerna. Så jag fortsatte att lära och kunde snart göra många vackra brytningar, snäckan och påfågeln var de svåraste att få snygga.
Så kom pappersservetten, den var billig, fanns i flera färger och behövde inte skickas till tvätt och mang-ling. Den kom snart att ersätta linneservetterna på väldigt många krogar och kunskapen att bryta servetter somnade helt in.
På senare år har bordslinnet och den vackert brutna linneservetten fått lite av en renässans, tack vare alla tidningar som skriver om mat och bordsdukning. En och annan beskrivning på hur man bryter en servett har också funnits med. Och jag har åtskilliga gånger försökt väcka kunskapen till liv utan större framgångar.
Så fann jag boken som inte bara innehåller beskrivningar på många gamla fina servett-brytningar. Den ger också en bild av hur servettens skiftande användning har gått hand i hand med bordskickets förändring inom olika samhälls-klasser. En bok som jag varmt kan rekommendera till den som vill skaffa mer kunskap om bordsskick, linne och servetter. Bokens namn är kort och gott "Servetter" och den har givits ut av Nordiska Museets förlag 1997.
ISBN 91 7108 426 6
2 kommentarer:
Det låter som en bok helt i min smak
christina w; det är en mycket trevlig bok och väl värd att skaffa om man är intresserad av dukning och servettbrytning!
Skicka en kommentar