Ett blått öga

Apropå gårdagens inlägg, så hörde min gamla vän Erik av sig och skrattade lika bullrigt som förr åt uttrycket ökenvandring! Och efter en stunds småprat kom en hel kaskad av små historior, som han tyckte att jag genast skulle skriva om i bloggen. Medan han berättade så skrev jag till dess pennan nästan glödde i min hand och här kommer en av historierna!

Erik påminde om en gammal kyparkompis som var väldigt svag för snygga kvinnor och som nästan alltid lyckades charma dem så pass att han fick träffa dem utanför krogen. En dag kom han till sitt arbetspass på krogen med ett blått öga och Erik frågade hur det hade gått till.

- Kommer du ihåg den vackra änkan som satt på min station förra veckan?

- Ja det gör jag, svarade Erik.

- Hon var inte änka!