En riktig glassbomb

Det var i slutet av 1970-talet och en av de första somrarna jag jobbade på gamla anrika "Snäck" utanför Visby. Hela matsalen var abonnerad till ett stort sällskap, minns inte vilket, men vi var många i servisen som skulle klara serveringen. Ett par hovmästare dirigerade servisen så att all servering och diskplockning skulle ske samtidigt.

Matsalen var som ett jättestort hav med vita dukar, blommor och ljus på borden. Det fantastiskt fina parkettgolvet var halt som såpa, men knarrade skönt när man gick på det. Och i de långa gångstråken låg röda mattor som sett bättre dagar, mattskarvarna hade blivit trådiga och nötta. Det gällde att hela tiden vara på sin vakt och se sig för så att man inte snubblade eller halkade.

Nåväl, middagen var avklarad och det hade mörknat utomhus när det var dags för desserten. I servisen stod vi alla på kökssidan av svängdörrarna med varsitt stort fat med en glassbomb på. I varje glassbomb var små fyrverkeripjäser nedstuckna och hovmästarna tände på dem en efter en innan vi på rad gick in i den nedsläckta matsalen. Det gnistrade ungefär som tomtebloss om oss då vi sakta gick mot våra egna stationer.

Då hände det som inte fick hända, en av servitörerna fastnade med sin ena sko i den röda mattans trådar. Han föll som en kägla, men som genom ett under fick han ner glassbombsfatet rättvänt på golvet. Dunsen när han ramlade hördes väl i den andäktigt tysta matsalen och allas blickar riktades mot det ensamma glassbombfatet som av bara farten fortsatte glida framåt på den röda mattan.

Den här historien dök upp i mitt huvud när jag såg att Jesper utlyst en sommartävling på sin blogg Krubb. Så har du ett eget bra glassrecept, ska du självklart delta! Och eftersom jag aldrig kommer att bli någon bra matkreatör, så ska jag bara testa några av de fina recepten som redan kommit in. Mitt bidrag blir istället denna glassbombshistoria.

Schysta listan

Nu kan man på ett enkelt sätt titta efter om krogen man ska äta på har kollektivavtal genom att besöka HRFs hemsida och kolla in schysta listan. Ett lovvärt initiativ tycker jag och hoppas listan ska bli mycket längre mycket fortare.

Jag saknar till exempel uppgifter om Visby, som är en mycket välbesökt stad under sommartid. Och snart stundar politikerveckan då alla matställen formligen invaderas av journalister, konferens-deltagare, politiker och allmänhet. Då skulle det vara bra att kunna ta sig en titt, för att gynna de seriösa krogföretagen, samtidigt som man vet att personalen är garanterade riktiga löner och vettiga arbets- och anställningsvillkor.

Om man undrar över ett ställe som ligger utanför det område som finns med på listan eller om man saknar en ort, ska man skicka ett mail till avtal@hrf.net och förhoppningsvis kommer listan att upp-dateras. Jag har självklart efterlyst uppgifter och ser fram emot en lista för hela Gotland, men i första hand Visby!

Rena bestick

Det är verkligen en utmaning att leta bilder till veckans tisdagtema, som denna vecka är rent. Jag har tidigare lagt ut ett antal bilder som skulle kunna illustrera detta tema, men det är ju att göra det lite väl enkelt för sig.

"Letar man så finner man", sa alltid en äldre servitris till mig när jag var nybörjare i matsalen och det är ett talesätt som fortfarande gäller.

Bland mina bilder hittade jag denna, som får illustrera veckans tema. Här ligger besticken rena och fina, inrullade i vita pappersservetter och bara väntar på att lunchgästerna ska komma. Det gäller ju att alltid vara förberedd som servitris.

Strumpa till ölen

Fick en liten söt historia från Johanna och hennes arbetsplats någon-stans i södra Sverige och den får avsluta mitt skrivande denna dag.

Vår öl-leverantör ändrade för några år sedan utseendet på öl-flaskorna och vår chef satte därför upp en lapp i köket där det stod:

Lättöl = ingen strumpa

Mellanöl = silverstrumpa

Starköl = grön strumpa

Vår lilla inringningstjej stod länge framför lappen, läste och grunnade innan hon till sist frågade:

- Ska vi verkligen ha strumpor på ölen?

Värt att veta om en ek

Att vin, whisky och cognac lagras på fat av ek tillhör den sortens kunskap som är nödvändig att ha om man jobbar på krogen, liksom att det finns garvämnen i eken som bidrar till smakupplevelsen. Att ekfat är lättare att rulla än att bära kan man också se på många gamla bilder från krogvärlden.

Men visste du att det finns nästan 300 sorters ek här i världen och att en ek som får växa fritt blir knotigare och kvistigare än de ekar som växer tätt tillsammans. De senare blir också rakare i stammen och bäst lämpade för att tillverka fat, golv och regalskepp.

Det finns också en livs levande tunnbindare i vårt land, han heter Johan Thorslund och är den enda som idag har ett mästarbrev i Sverige. Du hittar honom i Dyltabruk i Närke där han dragit igång sitt företag Thorslundkagge, som bland annat tillverkar fat till Mackmyra, Gute Vin, Norrtelje Brenneri och Träkumla Rom. Detta och mycket annat spännande om Eken finns att läsa i En bok sprit, som jag presenterade igår.

Själv njuter jag av ett antal vackra ekar runt huset på landet och att få kliva runt på ett riktigt gammalt parkettgolv av ek, lagt i fisk-bensmönster. Ekstavarna skulle egentligen ha hamnat på tippen vid en byggrivning, men många snälla ord och en låda pilsner var tillräckligt för att jag skulle få chansen att rädda det under en helg.

En bok sprit

Sent ute kan tyckas, men det är fortfarande några dagar kvar innan nästa tisdag och här kommer en bild på en bok fylld med styrka till veckans tisdagstema.

En bok sprit - om Sveriges brännerier och spritkultur, innehåller mycket läsvärt om olika "styrkedroppar" som tillverkas i vårt land. En lättläst och under-hållande bok om svensk sprithistoria, tillverkning av sprit, snapskryddning och matmatchning.

I ett par kapitel presen-teras Norrtälje Brenneri där Roslagssnapsen har sitt ursprung, Gute Vin med svensk grappa och annat gott på vindruvor, Absolut som blivit hela världens medicin och så förstås Mackmyrastoryn om hur drömmen blev till flytande guld.

Sist i boken finns Nämnda och inte glömda - om entreprenörer med dödsförakt; Träkumla Rom, Bränneriet Kronan, Facile & Co, Nils Oscar och Blaxsta.

Jag inhandlade boken strax efter det att den kommit ut 2005, har ofta bläddrat i den och lagt den i högen för intressanta utflyktsmål. På Gotland finns ett par av dessa omskrivna platser och det ska bli intressant att se dessa platser med egna ögon i sommar.

ISBN 91-85329-09-6

Perikles

Det har gått nästan två veckor sedan jag var inne på bloggen sist, men aldrig kunde jag ana att gubben med den röda näsan skulle ge upphov till så många nostalgitrippar. Tack för alla goa och glada kommentarer, och lilla B du gav mig verkligen en ledtråd att söka vidare på.

Perikles, även kallad Preben i Danmaek, var mycket riktigt en känd huvudfigur på en reklamaffisch. På affischen frågar en gubbe Perikles: "Du Perikles, kan du sige mig hvornaar en Tuborg smager best?" och Perikles svarar: "Hvergang!"

Hittade en affisch som var till salu på Tradera. Tyvärr var jag lite för sent ute för att in-förskaffa den, men jag kunde inte låta bli att låna bilden till detta inlägg även om den inte har bästa kvalitet.

Teckningen gjordes mycket riktigt av den stora danske skämttecknaren Storm P, som egentligen hette Robert Storm Petersen. Han räknas som en av Danmarks verkligt stora kulturpersonligheter och gjorde under sin livstid mer än 60 000 teckningar av människor i samhällets utkant.

Och visst finns det ett Storm P-museum i Frederiksberg och det vill jag gärna besöka någon gång. Många smakprov på hans teckningar, varav en del utspelar sig i krogmiljö, kan du få här på Galleri Storm P. Ett stort tack, Anders S Svensson i Umeå för att du lagt detta på din hemsida!