En riktig glassbomb

Det var i slutet av 1970-talet och en av de första somrarna jag jobbade på gamla anrika "Snäck" utanför Visby. Hela matsalen var abonnerad till ett stort sällskap, minns inte vilket, men vi var många i servisen som skulle klara serveringen. Ett par hovmästare dirigerade servisen så att all servering och diskplockning skulle ske samtidigt.

Matsalen var som ett jättestort hav med vita dukar, blommor och ljus på borden. Det fantastiskt fina parkettgolvet var halt som såpa, men knarrade skönt när man gick på det. Och i de långa gångstråken låg röda mattor som sett bättre dagar, mattskarvarna hade blivit trådiga och nötta. Det gällde att hela tiden vara på sin vakt och se sig för så att man inte snubblade eller halkade.

Nåväl, middagen var avklarad och det hade mörknat utomhus när det var dags för desserten. I servisen stod vi alla på kökssidan av svängdörrarna med varsitt stort fat med en glassbomb på. I varje glassbomb var små fyrverkeripjäser nedstuckna och hovmästarna tände på dem en efter en innan vi på rad gick in i den nedsläckta matsalen. Det gnistrade ungefär som tomtebloss om oss då vi sakta gick mot våra egna stationer.

Då hände det som inte fick hända, en av servitörerna fastnade med sin ena sko i den röda mattans trådar. Han föll som en kägla, men som genom ett under fick han ner glassbombsfatet rättvänt på golvet. Dunsen när han ramlade hördes väl i den andäktigt tysta matsalen och allas blickar riktades mot det ensamma glassbombfatet som av bara farten fortsatte glida framåt på den röda mattan.

Den här historien dök upp i mitt huvud när jag såg att Jesper utlyst en sommartävling på sin blogg Krubb. Så har du ett eget bra glassrecept, ska du självklart delta! Och eftersom jag aldrig kommer att bli någon bra matkreatör, så ska jag bara testa några av de fina recepten som redan kommit in. Mitt bidrag blir istället denna glassbombshistoria.