Gammal bokskatt

Fick tag på en gammal bok med gotländska sägner på ett antikvariat i förra veckan. Den ingår i en hel serie böcker med "Svenska sagor och sägner" och de gotländska sägnerna är från början upptecknade av P.A. Säve under 1840-talet. Säve var i det närmaste besjälad av att samla ihop sägner, sagor, lekar och visor från Gotland. Vi kan idag glädjas över att hans handskrivna skatter finns bevarade på Uppsala Universitetsbibliotek, att ett antal personer har intresserat sig för materialet och skrivit av texterna.

Den här boken, som är fantastiskt fin, är utgiven 1959 av Herbert Gustavson och Åsa Nyman. Jag har nu suttit med boken uppslagen hela morgonen vid köksbordet och nästan andäktigt bläddrat och läst medan tvättmaskinen gått på högvarv.

Det är väldigt lätt att glömma både tid och rum, men jag har nu fått en hel del nya uppslag för mina utflykter på ön i höst. Och så får jag förhoppningsvis något att dela med mig av här framöver.

Mavens

Vi stod en kväll och resonerade om var man skulle bege sig för att äta något gott och vällagat i sommar och en av mina gäster berättade lyriskt om ett jättebra matställe i Kappelshamn. Och visst blev jag så pass nyfiken att jag måste åka dit! En första titt gjorde mig lite besviken, inredningen skvallrade lång väg om hamburgerställe i amerikansk stil. Men jag ändrade mig så fort vi fick in matsedeln och kunde konstatera att här fanns det ganska mycket att välja på och köttet kom från Ejmunds. Ejmunds gård är känt för sitt fina kött och de har också riktigt goda köttbullar. Jag bjöd för övrigt på sådana här en dag och ungarna trodde att jag stått och rullat dem själv.

Vi fick i alla fall en hellyckad kväll på Mavens i Kappelshamn. Maten var fantastisk god, servitrisen var otroligt proffsig och trevlig. Vi fick utan knot glutenfritt bröd till den i mitt sällskap som behövde det och fick veta att de alltid hade glutenfria alternativ på matsedeln.

Det bästa av allt var att hunden fick vara med oss om vi satt på uteserveringen. Naturligtvis skulle någon skoja och satte fram en flaska öl till honom. Men jag tycker att han såg mest frågande ut, som om han ville försäkra sig om att det var okey att ta en öl.

Trullhalsar

Igår hade jag en helledig dag, den första på hela sommaren och det var väldigt skönt. Började med att ta ett dopp i havet, det första för i år, nere vid Ihreviken. Tänkte ha en lång skön dag på stranden, men vädrets makter ville annat. Det började helt plötsligt regna ordentligt och alla på stranden packade snabbt ihop sina grejer och sprang till bilarna. På bara några minuter var stranden helt öde. För egen del var jag redan blöt efter badet och kunde ta det ganska lugnt.

Under kvällen körde jag ner till Trullhalsar för att se det stora gravfältet och kanske få några bra bilder. Tänker nämligen uppdatera hemsidan med lite gotländska sägner och Trullhalsar är ett vackert gravfält, som också är sägenomspunnet. I skymningen blir det lätt lite kusligt här och man kan nästan känna magin i luften.

Trullhalsars namn kommer troligen från att många stenar står upp ur jorden, som troll med sträckta halsar. Ordet ”trull” kan också ha med Bysen att göra eftersom han ibland kallas för trullet och i närheten av gravfältet ligger också Bysträsket.

Bysen är ett riktigt gotländskt sagoväsen som det finns många historier om. Han beskrivs ofta som ett litet skogsväsen, klädd i grått med röd mössa. Han kunde ställa till det ordentligt för människorna. Ibland satte han sig längst bak på böndernas vagnar när de var ute och körde. Han gjorde vagnen så tung att hästarna inte orkade dra den. Men han kunde också ställa om synen på folk så att de gick vilse i skogen.

Medeltidskrogen Clematis

Har pratat om det länge och igår kväll blev det äntligen av. Slog mig lös och följde med sonen, barnbarnen och deras vänner till den medeltida krogen Clematis i Visby. Krogen är inrymd i ett gammalt källarvalv och de fladdrande ljuslågorna i takkronorna och på borden skapar en mycket speciell stämning.

Man sitter på bänkar vid långa bord och äter med fingrarna direkt ur faten och dricker vin ur lerkrus. Alla i sällskapet delar den långa linneservetten som läggs i knät på alla som sitter vid bordet. Jag åt en varm skänktallrik, som innehöll bröd, kål. färskost, lammkotlett och honungsglaserad revbensspjäll. Och visst blir man lite kladdig om fingrarna trots servetten.

Att be om en våtservett däremot eller att låta mobilen ringa är en stor synd och den som blir ertappad förs genast ut till skamstocken utanför entrén. Där blir man satt med huvud och händer fastlåsta i stocken medan förbipasserande skrattar och pekar finger åt den stackars syndaren.

Det är lite som ett skådespel både utanför och inne i valven. Servispersonalen är klädda i medeltida kläder och de underhåller emellanåt gästerna med att blåsa eld runt valven. Ingen vidare arbetsmiljö kan man tycka, men de som jobbar där gillar verkligen att uppträda och gyckla med gästerna.

Lite vemodig kände jag mig när vi vandrade därifrån på Visbys kullerstenslagda gator. Krogen Clematis stänger idag för att aldrig öppna mer. Någon penningstinn person har köpt hela huset och ska nu inreda den till privat bostad och den gamla medeltidsvalvet ska tydligen bli en vinkällare.

Medeltida ljud

Medeltidsveckan här på ön går mot sitt slut och snart är det lugnt och tyst på Visbys gator. Det är många som kommer hit för att klä sig som på medeltiden och det är roligt att se hur de ansträngt sig att göra sina dräkter. Många lever sig verkligen in i det medeltida livet och gör allt för att det ska vara så naturtroget som möjligt, medan andra går omkring med en signalerande mobil i en skinnpåse vid höften. Undrar just varför ingen hittat på en signal med medeltida ljud? Det hade i alla fall bidragit till en mer medeltida stämning.

I tidningarna har däremot intresset för medeltiden inte varit särskilt stort, andra saker har helt dominerat nyhetsflödet. För ingen har väl missat att vår landshövding, Marianne Samuelsson, har blivit avsatt. Och nu väntar alla med spänning på vem som står på tur att inta posten, men vi lär väl ännu få vänta ett tag innan något blir klart.

Det spekuleras dock en hel del och många kända gotlänningar verkar vara mer intresserade än andra. Vi får väl hoppas att det inte blir någon av dem som har egna intressen att värna om, utan att det blir någon som tycker att det är viktigt att alla behandlas lika av myndigheterna.

Öl-historia

Vet inte om sonen i Norrland tycker det var länge sedan jag delade med mig av en god skröna från krogvärlden för igår fick jag ett sms med följande historia. Jag säger förstås tack och lägger ut den här!

Cheferna från ölbolagen Carlsberg, Heineken, Norrlands guld och Budweisser var iväg och spelade på en golfbana någonstans i Sverige. När de spelat färdigt satte de sig ner i restaurangen vid golfbanan. De beställde mat och servitrisen frågade vad de ville dricka till maten.

- Jag tar en Carlsberg, probably the best beer in the world, sa chefen för Carlsberg.

Chefen för Heineken höll inte med så han beställde en Heineken vilken han naturligtvis ansåg vara bäst.

- Jag tar en Budweiser, för om det är det bästa ölet i USA, så är det bäst här också, sa chefen för Budweiser.

- Jag tar en Cola, sa chefen för Norrlands guld lugnt.

Alla de andra tittade förvånat på honom och frågade till sist varför han inte drack Norrlands guld till maten.

- Om inte ni ska dricka öl till maten så ska inte heller jag göra det heller...

Färjekaoset fortsätter

Går omkring här och är ganska förb....d! Strulet efter båtkollisionen fortsätter och det är näst intill omöjligt att boka färja för den som behöver resa. Informationen blir dock lite bättre, men för många strandsatta turister är det fortfarande mycket besvärligt. Vi som har boende får många samtal om förseningar, men även en del avbokningar på grund av strulet.

Och häromdagen talade förstås herr Werkelin ut i pressen igen. Han vädjade till alla som har turistföretag att ställa upp och göra semestern trevlig för alla dem som drabbats. Det är väl självklart att vi tar hand om dem som drabbats på bästa sätt, men det kanske är så att herr Werkelin tycker att alla vi andra är helkorkade och behöver påminnas. Eller så har han bara ett ohämmat behov av att ständigt synas i pressen.

I tidningarna fortsätter man dock att skylla olyckan på varandra. Det har förstås tillsatts en utredning kring olyckan och det är naturligtvis viktigt att man tar reda på vad det var som gick fel. En olycka som den här ska ju inte kunna inträffa.

Nu går även rikstrafiken in och ska utreda hur färjebolaget har skött informationen. Och man får väl hoppas på att de inte bara tittar på hur Destinationens hemsida ser ut, utan att de lyssnar på resenärerna! Ett bra tips till dessa utredare är väl att bege sig till terminalerna där köerna är riktigt långa och där drabbade resenärer säger att Destionation Gotland är som en hal ål.

En Munktell

På en gård här i Tingstäde står det en hel del gamla jord-bruksklenoder och i lördags provade man att tröska på gammalt vis. Traktorn, en Munktell 20-24 från 1916, gick igång sedan man värmt upp den med gasol. Och visst måste man vara en riktig entusiast för att få igång en sådan traktor. Den köptes in 1967 och har sedan ställts iordning bit för bit och när jag lyssnar på när Rune berättar förstår jag att det ligger mycket arbete bakom. Trösken är också den en Munktell 3,5 fot från tidigt 1930-tal. Den inköptes då av åtta bönder som ägde och brukade den tillsammans för så stora maskiner hade inte en enskild bonde råd med. Nu står trösken på Myrvälder gård tillsammans med traktorn och en ny generation håller på att lära sig hur maskinerna ska sättas igång och skötas.

Här visar Rune stolt upp de korn som tröskats fram och vill att vi lägger märke till hur rent säden tröskas i den gamla trösken.

Gotlänningar

Skrev för en tid sedan om duktiga gotlänningar och bland dem fanns Conrad, finalist i Årets konditor 2009. Nu kan man följa det spännande arbetet med att ta fram smaker i en Petit Four eller att få en tårta att se ut som någonting helt annat än en tårta! Självklart hamnar han på min blogglista i kategorin Mat och krogliv.

Andra gotlänningar, som jag under en längre tid följt i bloggvärlden, har äntligen fått en alldeles egen rubrik. Ja, just det - Gotlänningar! Först på listan hittar vi Ingrid från Stenstugu, som är en otroligt flitig skribent och som har en mycket innehållsrik blogg och en hemsida.

Den andra är Åsa, som skriver att hon är en levnadsglad mänsklig varelse som sitter fast i den gotländska myllan! Sitter fast är väl inte det rätta ordet, för Åsa sätter ofta på sig löpardojorna och tar kameran med på sina rundor. Hon förmedlar sina tankar från ön och bjuder dessutom på många fina naturbilder.

Bratsveckan går mot sitt slut

Denna vecka går mot sitt slut och så även bratsveckan. Tidningen har flitigt följt upp allt som hänt och idag fanns till och med en liten rapport. Polisen tycks i alla fall ha gjort ett bra jobb, mycket alkohol har tagits i beslag och hällts ut.

Till sist kan inte låta bli att notera att mina farhågor häromdagen har besannats. Några unga flickor har fått en stor del av sina liv förstörda. Det är verkligen förfärligt och jag hoppas att mina vänner på andra sidan pölen läser detta, så de är förberedda när deras tonårsdöttrar tjatar om att få åka till Visby under en bratsvecka.

Debatten går vidare

Diskussionen om Stockholmsveckan eller bratsveckan, som den också kallas, går vidare. Idag hade tidningen ännu en artikel kring ämnet och självklart handlar det om festandet på båtarna i hamnen.

Flera grabbar uppger att de inte har för avsikt att gå iland för att besöka någon krog, utan de hämtar bara ner unga tjejer till festen ombord på båten. Och jag är tacksam över att jag inte har någon tonårsdotter att bekymra mig för.

Stockholmsveckan

Så har den vecka då alla Stockholmare, som annars håller till på Stureplan och i Båstad, invaderat Visby. Det är en vecka som många förfasar sig över eftersom det brukar sprutas ut mer champagne än det dricks ur glas. Veckan kallas rätt och slätt för Stockholmsveckan och då vet alla i krogbranschen vad det handlar om. Och visst spenderas det en hel del pengar, många krögare är glada och nöjda, medan andra har satt stopp för champagnesprutandet.

Kul är det i alla fall att följa debatten om livet runt hamnen, det ger en bra bild av hur gotlänningar ser på dessa besökare.

"Att dom beter sig som svin eller mer som apor.... Se bara när dom står och viftar med armarna och skriker på sina båtar eller pappas båt..."

"visst är det kul att åka in och titta på "djurparken" ibland..."

Själv undviker jag stan (Visby) helt och hållet under denna vecka!

Sojdesbränning

Härom kvällen var jag ute i Smiss-skogen och tittade på när man tände det gamla sojdet. Där fanns förstås "Pricken" Karlsson och hans sojdesgubbar, som under vintern har samlat ihop en stor mängd gamla tjärvedsstubbar. Det är verkligen ett skådespel när de tänder sojdet under rituella former. De jagar bort Bysen och hans anhang, samt skjuter några skott för att skrämma bort andra ovälkomna väsen. Och här sitter Bysen med elva av sina små ungar i vagnen.

Det här med att tända sojde har väldigt gamla anor och i varje socken fanns det i regel ett gammalt sojde. Många är förfallna, men många har rustats upp och används idag av hembygdsföreningar, som på sommaren visar hur det gick till att utvinna tjära. Men jag vet inte om det finns någon annan än "Pricken" som bjuder på detta skådespel.

Dags för soffhörnan

Det är ovädersvarningar på både radion och i tidningarna idag. Alla pratar om hur stora mängderna regn är, som öser ner över oss och det är svårt att föra något annat ämne på tal idag.

Själv tycker jag att en eller ett par dagars regn kan vara riktigt uppfriskande. Det gäller förstås att man har kläder som står emot vätan. Och visst är det väl mysigt att komma in efter en promenad i regnet, ta sig en kopp varm choklad och krypa upp i soffhörnan med en bra bok.

Idag ska jag läsa färdigt boken Vi åt aldrig lunch skriven av Lilian Ryd. Och jag fascineras av att Lilian lyckats fånga de stora skillnaderna i ordval och företeelser som förekommer i olika delar av vårt land och i olika samhällsskikt. Hon fångar vardagshändelser och sätter ord på de kulturskillnader som också jag upplevde och ofta funderade över när jag bodde uppe i Lycksele.