Smått och gott om semlan

Har funderat en hel del över den svenska semlan, hur kommer det sig att vi äter semlor och hur har semlans utseende och smak utvecklats genom åren? Det är nu dags att servera lite semmelfakta!

Att äta semlor är egentligen en gammal katolsk sed, man skulle helt enkelt äta upp sig, "samla fett" inför den långa fastan. Under fettisdagen, som enligt kyrkoåret infaller tisdagen efter fastlagssöndagen, skulle man äta extra mycket. Den sju veckor långa fastan började på onsdagen, askonsdagen, då man enligt den katolska seden skulle strö aska.

Måndagen mellan fastlagssöndagen och fettisdagen kallades blåmåndag, fläskmåndag eller korvmåndag. I Skåne sa man bullamåndag, för där fick man minsann börja äta semlor redan på måndagen.

Ordet semla härstammar från latinets simila som betyder "vetemjöl av finaste slag". Semlan kallas också för fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller hetvägg. Förr var det inte ens tal om att äta semlor före fettisdagen, man kunde till och med bli polisanmäld om semlorna kom fram för tidigt i butikerna. Idag äter vi semlor så snart julmaten tagit slut!

I början av 1600-talet åt man bara en stor fet bulle. I borgerliga kretsar började man på 1700-talet fylla bullen med mandelmassa och äta den med varm mjölk, hetvägg. Lite senare tillsatte man socker och kanel till den varma mjölken. Den vispade grädden under locket kom till först någon gång i mitten av 1900-talet.

Idag kan man äta semla gjord av karlsbader- eller wienerdeg. Andra har smak av saffran och apelsin, är toppade med hjortron, hallon eller blåbär och den vita grädden har fått ge vika för choklad- eller baileygrädde. Semlan har blivit en riktig kaloribomb!

Varje svensk lär äta fyra till fem semlor varje år, så om grannen inte äter semlor kan kanske jag äta åtta! Tro det eller ej, men idag hittade jag en lightvariant!

En fin rock

Två gäster har hämtat ut sina ytterkläder i garderoben och lämnat restaurangen. På gatan utanför börjar de tala med varandra.

- Är du alldeles galen! Gav du rockvaktmästaren en hel krona?

- Javisst! Se här, en så´n fin rock har jag inte haft i hela mitt liv!

Spik i maten

På en nykterhetsrestaurang i mitten på 1900-talet, hade en gäst en dag beställt en portion kåldolmar och börjat äta. Han hade inte ätit mer än hälften av läckerheten förrän han rusade upp från bordet, stegade fram till hovmästaren och röt.

- Se här människa, vad jag fann i maten! En spik!

Hovmästaren tog spiken som var ganska liten, granskade den en stund och viskade till slut.

- Sch... Tala inte om ´et så di andra hör´et. Vi ä´ förbjudna att servera nubbar här!

Obetald nota

Det händer ibland att gäster glömmer bort att betala notan innan de lämnar krogen. Då måste man snabbt ge sig ut på spaningstur genom garderoben och ibland ända ut på gatan. Det finns många finurliga sätt att ge uppmärksamhet kring en obetald nota. I mitten av 1900-talet sa en kypare så här.

- Ursäkta, men skulle herrn förlora sin portmonnä, så kom ihåg - att den inte varit framme på det här stället.

Rekordsemla

Det verkar bli en riktig semmeldag idag! I morse tyckte jag att bilen såg ut som en fint pudersockrad semla och frestades att inhandla den första för i år, mums!!!

Men visste du att den största semlan som bakats i Sverige har tagit plats i Guiness rekordbok! Bara bullen vägde 60 kilo, med mandel-massa och grädde uppgick vikten till imponerande 134 kilo! Jättesemlan hade en diameter på 113 cm och bakades till Bullfesten i Alingsås 1996. Vissa kan tydligen göra vad som helst för att få lite uppmärksamhet! Undrar bara vem den (o)-lycklige var, som fick äta upp bullen?

Felet är mitt

Ibland händer det som absolut inte får hända i en matsal - att man spiller något på en gäst. Att be om ursäkt hjälper kanske inte, men man måste alltid göra så gott man kan.

Regel nummer ett är att aldrig skylla på någon annan. Regel två är att ta initiativet och behålla det innan gästen hunnit brusa upp ordentligt. De pinsamma situationerna är många i branschen och blir i efterhand ganska komiska.

Vilket svar skulle du ge den kypare, som just råkat hälla en hel såsskål över kläderna och som snabbt säger.

- Inte ett ord, herrn, inte ett ord - felet var helt och hållet mitt!

Semlans tid har kommit

Nu har det äntligen blivit dags att utse den bästa semlan för i år! Det är bråda dagar för tidningarnas testpaneler och det verkar finnas mycket att ta hänsyn till när semlorna bedöms. Fluffighet, utseende, graden av torrhet och färgen på bullen, lockets form, gräddens och mandelmassans konsistens, sötman och karde-mummasmaken. Ser semlan ut som när mamma bakade eller verkar de vara fabriksgjorda?

Sist men inte minst bedömer man tydligen hur fint bagaren har pudrat semlan med pudersockret. Jag undrar bara hur det ser ut på alla tidningars redaktioner med florsocker och grädde överallt.

Man ska dock vara försiktig med det man stoppar i munnen! För några år sedan kallades semlorna för mjältbrandsbullar i krog-världen. Florsockret liknades vid det vita pulver, som spreds per post i USA i början av 2002.

Lång väntan

Den här gästen satt på en restaurang någonstans i Västsverige. Hans väntan på att beställa blev lång och när kyparen äntligen kom fram till bordet med matsedeln utbrast han otåligt.

- Ska man behöva vänta en hel vecka här, innan man blir serverad?

- Det vet jag inte, för jag började igår, svarade kyparen.

Snabbare service för vissa

Vissa matsalsgäster tycker alltid att de ska ha snabbare service än andra. Den här ursinnige gästen hade en lång stund sett hur en annan gäst blivit både snabbare och bättre uppassad än han själv. Ilsket vänder han sig till kyparen och väser.

- Den där herrn vid det runda bordet blir bättre uppassad än jag. Får jag tala med hovmästaren!

- Det går kanske att ordna, det är nämligen han som sitter vid det runda bordet!

Borgerlig människosyn

"Var och en måste själv välja var man vill bo" svarade den borgerliga arbetsmarknadsministern leende när regeringen kungjorde att det ska bli fritt fram för alla att köpa sin lägenhet.

Idag hittade jag en liten notis i Aftonbladet som handlar om värnpliktige David. Han får det mycket tufft ekonomiskt när han väljer att betala den höjda a-kasseavgiften. Littorins press-sekreterare svarar kort och koncist "Vi kan inte bygga våra system på undantag" och fortsätter lika okänsligt med "Alla får ju försöka klara sig bäst de kan".

Jag är inte förvånad, svaret visar med all tydlighet den människosyn som råder i maktens korridorer. Jag blir bara så grymt förb....d!

Humor är kyparens bästa vapen

Det finns nästan inget, som är så pinsamt för serveringspersonalen, som när vissa råvaror har tagit slut eller inte går att få tag på. Då gäller det att hålla tungan rätt i munnen, använda humorn och kanske någon nödlögn. Förr, då man inte hade tillgång till modern kyl- och frysteknik, var dessa situationer säkert vardagsmat.

På hotellet i Trosa sitter en gäst och studerar matsedeln medan kyparen står bredvid och väntar på beställningen. Det är på kvällen och gästen har tänkt tillbringa en trevlig afton på krogen.

- Mmm... hummer - jo jag tackar jag. Ge mig en hel hummer!

- Hummern är dessvärre slut, svarar kyparen.

- Nå, men ostronen då?

- Ostron..., ja..., de har också tagit slut - men i förrgår hade vi kaviar!

Tummen i soppan

I alla tider har gästerna diskret försökt läxa upp servispersonal när de gör något fel. Det är bara att svälja förtreten för gästerna ska behandlas som om de alltid har rätt. Ibland finns det fog för kritiken eller vad sägs om följande historia, där gästen håller en längre föreläsning för kyparen om dennes skyldigheter.

- Ni ska vara rörlig utan fjanteri, vaken utan näsvishet, artig utan servilism, diskret men ändå livligt intresserad, men först och främst, var snäll och ögonblickligen ta´bort tummarna ur min soppa!

Det som göms i snö ...

... kommer upp i tö! Det är så sant som det sagts och just nu förundras jag över hundägare och deras ibland mycket underliga beteende!

De flesta hundägare, som jag känner, har alltid ett par hund-bajspåsar i sina fickor, jag med fast jag inte längre har någon hund. De flesta tar direkt hand om sin älsklings små eller stora högar, knyter omsorgsfullt ihop plastpåsen och tar den med till närmaste avfallskorg. Ibland får man gå en bra bit med plastpåsen dinglande i näven och jag har också sett dem som knyter fast den i kopplet för att slippa hålla i den.

Så har vi då några som inte vill bära runt på påsen! De kastar påsen i en snödriva eller i närmaste dike! Vilken sorts hjärna har de blivit utrustade med? Vore det inte bättre att låta skiten ligga kvar, den bryts ju förr eller senare ner av naturens egna krafter, vilket inte plastpåsen gör!

Vad ska man äta idag då

Det händer ganska ofta att man som servis i matsalen blir uppmanad att rekommendera en viss maträtt till gästerna. Förr var möjlig-heterna att förvara livsmedel inte lika goda som idag och köket ville helt enkelt bli av med råvaror som började bli gamla. Jag tyckte alltid det var jobbigt och ibland kunde situationen bli ganska pin-sam, men gav i alla fall upphov till många historior.

På Stora Hotellet i Norrköping klev en fin herre in i matsalen och slog sig ner vid ett bord. Han började knacka i bordet för att få servitrisens uppmärksamhet.

- Kan jag få se matsedeln!

- Var så god, svarar servitrisen och lämnar över matsedeln.

- Jaa, vad ska man äta idag då?

- Hotellet rekommenderar and idag!

- Hurdan är sjötungan då, fortsätter den fine herrn som om han inte hört det som sagts.

- Jo bra, men hotellet rekommenderar särskilt anden!

- Är det du eller jag som ska bestämma, vad jag ska äta idag? svarar herrn mycket förnärmad.

- Det är du förstås, blir svaret efter ett ögonblicks paus.