Vardagsskildring

Blev riktigt glad när jag öppnade ett mail idag med ett pressmeddelande om vem som får årets Stig Sjödin-pris. Kallskänkan Jenny blir pristagare med följande motivering.

"Jenny Wrangborg skriver poesi från sin vardagsverklighet i restaurangköket. Genom hennes dikter stiger man in i en värld av stress, utsugning och hårdföra arbetsgivare men också av solidaritet, sammanhållning och varmt kamratskap. Kallskänken är hennes utkikspost för skildringar av kampen för människovärdiga villkor i en bransch som sällan genomlysts i diktens form.

Jenny Wrangborg står i början av sin skrivargärning, hon sätter ord på en verklighet och kräver förändring. För sin förmåga att nagelfara och gestalta ett arbetsliv där utsattheten ökar, för den glöd som utmärker hennes lyriska uttryck, tilldelas Jenny Wrangborg årets Stig Sjödinpris."

Jag säger förstås grattis och hoppas att HRF tycker det samma och tar väl vara på henne!

Nygammalt ord

Fick ett nytt ord från Bosse häromdagen och han hade hittat det i boken "Det gångna är inte en dröm", skriven av Theodor Kalifatidis. Han jobbade ju i krogvärlden när han kom till Sverige och i boken kan man läsa att det första jobbet var "potatiskirurg" innan han avancerade till diskare.

Tack Bosse, det här ordet har jag hört många gånger förut, men precis som du skriver - det finns inte med i min ordbok. Och ordets betydelse är förstås att stå i en källare och skala potatis, uttrycket kommer sig av att man med skalarens spets försiktigt fick "gräva" ur de svarta fläckarna.

After hov

Sverigeeliten av hästar och kuskar är på plats och det ska bli en fest för hela familjen. Travfesten blir i morgon på Visbytravets raukbana där man bland annat kör Ringmurens lopp.

Ja nog kan de vränga till orden ordentligt i annonsen, men det jag fastnade för det var att travfesten fortsätter hela kvällen lång på Hamnplan 5 i Visby och att de kallar det för "after hov".

Biljetter till efterfesten kan man köpa i russkiosken, men det finns dessvärre ingen information om var kiosken ligger. Hoppas för övrigt att inga små barn eller hästar får följa med till krogen.

Ett sopelände

Tog min vanliga runda när jag rastade hunden i morse och jag måste säja att jag slutar aldrig att förvånas över var och hur folk slänger sina soppåsar. Jag har alltid med mig en extra påse för att plocka upp sådant som kan ställa till skada för djuren i naturen och så förstås på våra hundar.

Fler skulle ha med sig en påse och hjälpa till så skulle det snart bli rent och snyggt, men det verkar som om de skäms för att plocka upp andras skräp. Det gör inte jag, jag tar med den fyllda påsen till kommunens behållare vid badplatsen. Där möter jag ofta en man från renhållningen, han har sin runda förbi badet varje dag och är väldigt trevlig att prata med.

Han berättar ofta om sopeländet inne i Visby och är glad att han slipper vara där och ta vara på skräpet. Vi förundras över hur folk beter sig och vad de slänger i papperskorgarna. Och idag går debatten om sopeländet vidare i gotländska medier.

En väckning

Förr hade en portier en del att stå i när många gäster skulle väckas. De gick runt och knackade på hotellrumsdörrarna till dess gästerna svarade. Ibland blev det ganska snärjigt och alla kunde inte väckas i tid. Och så här kunde det låta när portieren knackade på.

- Ursäkta, är det min herre som ville bli väckt klockan sju för att hinna med tåget?

- Jaa, hördes det från rummet.

- Då kan herrn lugnt sova vidare för tåget har gått.

En riktig sylta

Underbart! Hittade en gammal ordlista som även innehåller dialektala uttryck. Ursprungligen var det en liten skrift som hette "Svenska invektiv", men den skriften är hart när omöjlig att få tag på. Här hittar jag exempelvis sylta som man ofta säger lite nedsättande och skämtsamt om ett enklare näringsställe.

Så fastnade jag förstås för några gotländska uttryck. Glynting = pojkslyngel och rummelpotta = galenpanna. Men här finns förstås mycket mer att hämta. Och för dig som inte har boken finns den att tillgå i sin helhet på nätet och du hittar den här! Så ett stort tack till er på Pressylta som delar med sig av visdomen.

Ett frysrum önskas

Alla talar om den förskräckliga värmen och önskar ett frysrum att gå in i för att få svalka. Och då passar kanske den här lilla historian från en portierloge någonstans i Sverige. Portiern skakade på huvudet och sa beklagande till mannen framför disken.

- Tyvärr, det är helt fullt. Vi har inte ett enda rum ledigt.

- Finns det ingen plats i frysrummet heller?

- Frysrummet???

- Ja, jag är här med en delegation från Grönland.

Horoskop

I mitt horoskop står det idag: "Du släpper taget om människor, platser och saker nu. Det är inte en förlust utan en helt ny tillvaro." Och jag undrar just vad det kan betyda.

Högre nätavgifter

Det är så lugnt och stilla nu på morgonen och hundpromenaden var riktigt njutningsfull bortsett från att vi bråkade en stund om pälsvården. Han gillar verkligen inte att jag kammar pälsen för att få bort all underull och gör allt för att undvika pälskammen. Men matte är envisare så han slipper inte undan.

Lugnet övergick dock snart i något man kan kalla upprördhet när jag ögnade igenom nyheterna. GEAB, elbolaget som har monopol på elnätet här på ön ska höja elnätsavgifterna igen. Tycker det är bedrövligt att man inte kan slippa bli utnyttjad som konsument. De skyller hela tiden på att de ska förbättra nätet, men redovisar aldrig hur de ska göra det och vem som kommer att få nytta av eventuella nätarbeten. Det är väl några höga potentater, som vill ha lite mer i den egna plånboken, som styr och ställer!

Eldande

Det gäller att passa på och njuta av den blomsterprakt som ännu finns kvar runt de gotländska vägarna. I den här värmen som varat i över en vecka kommer snart allt att vara knastrande torrt.Risken för markbränder ökar givetvis och det är minsann inte alla campare som tar hänsyn till det när grillar ute i naturen. Ser nya spår av eldar runt träsket nästan varje dag och hoppas att inget ska hända. Och det är inte bara den mysiga brasan på stranden som kan ställa till besvär, det har de här gotlänningarna fått erfara.

Och eldar man inte med ved på en grillplats eller med kol eller gas i en grill kan man göra det på annat sätt i Almedalen. Det har ju fru Schyman bevisat genom att elda med sedlar och visst skapade detta rubriker och debatt, men jag tror inte att det var den här sortens debatt de ville ha.

Before speech

Nu har Byggnads myntat ett nytt uttryck som används under Almedalsveckan. Before speech ska vara den naturliga samlingsplatsen innan Monas tal på torsdag kväll. Ett bra initiativ att samla alla för att träffa både fackföreningsfolk och politiker, mingla runt lite och smaka på lättare förtäring och lite dryck. Och det lär bli ett stort gäng som kommer att gå i samlad trupp genom genom Visby till Almedalen strax innan programmet med Socialdemokraterna startar.

Stekhett

Idag blev jag ganska upprörd när jag tittade i tidningen. Tanklösa människor hade lämnat sina hundar i en bil, som snabbt blev stekhet i solgasset. Och jag förstår faktiskt inte hur man tänker när man gör så mot sina älskade sällskapsdjur.

Men det finns all anledning att vara glad mitt i eländet också. För att det finns förbipasserande människor som bryr sig och ser till att göra något åt situationen.

Smultron i mängder

Har precis kommit hem efter en tur till mitt fantastiska smultronställe och då menar jag ett där jag plockar väldoftande små röda bär. Det blev ungefär en och en halv liter och en liten skål ska det nog bli att njuta av ikväll. De övriga ska jag råröra tillsammans med lite socker och konjak, innan jag fryser ner sylten för att ta fram och gotta mig med en mörk och trist höst- eller vinterkväll.

För övrigt har jag just börjat bekanta mig med facebook. Har skapat ett konto, men vet inte om det är något för mig ännu. Vi får väl se om jag blir klok på mediet och kan få till det.

Lapp på lapp

Trodde att jag var igång med dagligt skrivande igen, men ack vad jag bedrog mig! Måste nog ha en lapp på datorn för att inte glömma bort bloggen helt, men jag har under en lång period haft lappar överallt för att komma ihåg allt jag ska göra.

Favoritplatserna för mina lappar har varit på köksbordet, kylskåpet och skrivbordet, men ändå har jag ständigt missat någon lapp. Till sist hade jag så mycket lappar överallt att det var svårt att få någon ordning på dem. Det var ganska irriterande så till sist skaffade jag en fin bok och den kallar jag nu för min "extrahjärna".

I boken skriver jag numera in allt som jag ska göra idag, i morgon eller någon gång längre fram. Nu ligger boken på mitt köksbord, lätt att ta fram när jag kommer på något som ska göras eller om jag fått någon genial idé som ska förverkligas. Och varje gång jag gjort något av allt jag skrivit in sätter jag ett datum på raden när jobbet är klart.

Genom att använda min "extrahjärna" behöver jag inte längre leta bland alla lappar och saker och ting blir gjorda utan större ansträngning. Det har faktiskt blivit en god vana att ögna igenom boken varje morgon och jag slipper tänka på att jag glömt något. Jag har med andra ord fått lite struktur på alla mina små och stora projekt.

The Famous Kuten

Ska du bjuda på en drink i midsommar kanske du ska pröva en whiskydrink som tagits fram av bartendern och ägaren till Kutens på Fårö. Enligt Thomas von Kuten, gestaltar drinken rock’n’roll-haket Kutens Bensin.

Kutens är ett riktigt kultställe för Fåröborna, men har också kommit att bli ett måste för många som besöker Gotland. En opolerad skatt där Sound Records 78 går på repeat och många av rockhistoriens myter lever kvar.

Drinken gör du så här:

Låt 2-4 kanelstänger dra i din The Famous Grouse Finest, häll 4 cl i ett tumblerglas och addera några stänk absint. Garnera med en av kanelstängerna och två isbitar. Thomas von Kuten använder is som vardera innehåller ett gruskorn från State Highway 46, platsen där James Dean förolyckades.

Undrar just om det där med gruskornen är sant, men annars är det säkert lite grus från någon av Fårös vägar. Om man har vägarna förbi och kan ta sig ett glas får man väl be Thomas berätta om hur han tar hem grus från State Highway.

Krogteve

Vanans makt är stark, det märker jag när jag sätter mig framför datorn. Bloggen kommer ju upp så snart jag ska ut på nätet, men under en längre tid har jag ju inte gjort några inlägg utan bara klickat förbi sidan. Och så gjorde jag tyvärr även igår.

Idag är det en ny dag och det är bara att tag tag i skrivandet direkt. Har under min bloggfria tid hunnit få en del tips om nya krogord, så om inte annat ska de in i förteckningen.

Det första är KROGTEVE. Det är i och för sig inte ett nytt fenomen, det har funnits ett tag på olika krogar där det varit poppis att sitta och hänga över en öl och kika på fotbollsmatcher. Nu har det blivit stort igen, men nu duger det inte med en vanlig teve. Nu ska det vara en storbildsskärm eller en flatscreen.

Och det är klart att det är luckrativt att kunna visa fotbollsmatcher på krogen, publiken behöver troligen stärka sig med en öl om det går bra för fotbollslaget man håller på eller trösta sig med ett glas om det går dåligt.

Hänt sen sist

Har länge funderat över att komma igång med mitt skrivande igen, men det har alltid stannat vid blotta tanken. Det har gått alldeles för lång tid sedan jag skrev sist och kanske är det därför som motståndet har varit extra starkt. Eller så beror det på att jag behövde ta en paus från skrivandet igen.

Och vad har då hänt de senaste tre månaderna förutom att det ser ut att bli sommar även i år. Butiken är färdiginredd, glassboxen är fylld och alla saker är prismärkta och uppställda. Så har jag startat och har nu sommaröppet varje dag utom söndag och måndag. Lite ledig tid behöver jag förstås ha även i år. Det känns verkligen fräscht i butiken nu och extra kul är det när folk dessutom säger det.

Vi (ett gäng människor i Tingstäde) har startat en ekonomisk förening för att kunna köpa Gazeliigården och skolan eftersom vi så väl behöver en samlingslokal i bygden. Nu väntar vi bara på att kommunen ska ge oss en prislapp på fastigheten så vi kan börja sälja andelar i föreningen. För pengar behövs det sannerligen om vi ska få allt att gå runt.

I hembygdsföreningen har vi förändrat vårt medlemsblad, från ett par tättskrivna ark till ett litet tryckt häfte. Det delades ut för någon vecka sedan och vi har fått många uppskattande kommentarer. Och jag har tagit mig friheten att lägga in en pdf på min hemsida så att även mina gamla vänner ska kunna läsa. Och visst kan du också kika i vårt Tingstädeblad, det är bara att klicka på den här länken.

Nattlig serenad

Sista rastningsturen med hunden är just avverkad och på hemvägen hörde jag ett säkert vårtecken. I Furubjersån som ligger mitt emot mitt hus har ett sextiotal änder hållit till några dagar och ikväll höll de en riktig serenad av kvackande i olika tonarter.

Det börjar bli tid för parningslekar och då måste alla drakar tävla om honornas gunst. Det brukar väl också hannarna göra på krogens dansgolv och då passar måhända den här lilla historien bra som avslutning på denna vårlika dag.

Det var sista dansen och den hoppfulle kavaljeren bjöd upp ställets sötaste flicka. Efter några turer viskade han i hennes öra:

- Är du gift?

- Ja, viskade hon tillbaka.

Det gick några ögonblick, sedan tillade hon:

- Men jag är ingen fanatiker.

Ullägg och ulltvål

Här har det varit full fart den senaste veckan eller som barnen skulle ha sagt när de var i tonåren, "full rulle och raka rör". I butiken är snart den sista väggen inklädd och sen är det bara för mig att dra på färg. Det känns riktigt fräscht och fint nu när alla gamla lysrör och ledningar är borta. Och det är inte mycket kvar som påminner om att det varit en smörjhall.

Visst har jag funderat en del över hur jag ska ha det med inredningen och var hyllorna ska skruvas upp. Jag har ändrat på en del av ursprungsplanerna, men det är väl sånt som händer även den bästa inredaren. Det är i alla fall den roligaste delen av arbetet och jag ser fram emot att få greppa tag i konsollerna och skruvdragaren. Och så förstås att börja plocka upp de nya varorna som börjat komma. Hittade ju en hel del kul saker på Formex-mässan i januari.

En del pappersgöra har det också varit i veckan. Hembygds-föreningen har årsmöte nu i helgen och inför ett sådant möte finns det ju en del handlingar som ska fram eller "lusläsas". Visst hjälps vi åt så gott det går, men alla i styrelsen tillhör inte den generation där datorn blivit ett självklart arbetsinstrument, så det är inte alltid så lätt.

Igår kväll var det också dags för en hantverkskväll här hos mig och huset var fullt av glada damer som ville lära sig ta vara på ull, karda den och tova ett föremål. De flesta gjorde några ullägg att hänga i påskriset och någon hade med sig en köpt ulltvål som förebild för sitt ullverk. Man tovar helt enkelt in en tvål i ullen och använder den sedan som en vanlig tvål. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om att ha en ulltvål liggande på handfatet, men det känns inte särskilt hygieniskt.

Mycket att göra? Visst, men det är självvalt och var ska sleven vara om inte i grytan.

Ett gammalt foto

Har varit på väg att sätta mig och uppdatera bloggen flera gånger den senaste veckan, men det har alltid kommit något emellan. Något som gjort att jag inte sedan orkat dra igång "tänket" igen.

Senast var det när jag fick ett gammalt foto från ett fackförenings-möte inom restaurangbranschen här på Gotland. Fotot är troligen från slutet av 1920-talet eller alldeles i början av 1930-talet och där hittade jag min farbror Otto, som jobbade nästan hela sitt liv som servitör på Visby stadshotell.

Jag kände genast igen honom, han står som fjärde person från vänster i den mittersta raden och jag började söka efter fler ansikten som var bekanta. När inte det gick åkte min gamla bok om "Sveriges servitriser" fram och jag var snart fast bland bokbladen.

Jag hittade inget foto på någon gammal servitris, men väl en hel del kul historior och då förstår ni kanske att jag snart var uppslukad av texterna. Boken gavs ut 1942 och är ett samlingsverk som bara trycktes i en begränsad upplaga hos A.-B. Gustaf Lindströms Boktryckeri. Mitt exemplar har nummer 488 och boken hittade jag förstås på ett antikvariat.

I presentationen av boken har redaktionen skrivit "I dessa besynnerliga tider, då man planerar och skapar biografiska verk över både likt och olikt, bör det inte kunna anses omotiverat att i bild och biografi samla en så stor och samhällsnödvändig kår som restaurangernas och kaféernas servitriser. Enbart de steg som dagligen tagas av dem, som i sin gärning betjäna kundkretsen på Sveriges näringsställen, torde säkerligen statistiskt sammanställda omspänna jordkulan."

Tyckte egentligen att det skulle passa bäst att presentera detta på internationella kvinnodagen, men lite kvinnohistoria mår ingen illa av och den kan presenteras vilken dag som helst och nu blev det idag. Denna bokskatt kommer jag för övrigt att citera mer ur en annan dag.