Färjekaoset fortsätter

Går omkring här och är ganska förb....d! Strulet efter båtkollisionen fortsätter och det är näst intill omöjligt att boka färja för den som behöver resa. Informationen blir dock lite bättre, men för många strandsatta turister är det fortfarande mycket besvärligt. Vi som har boende får många samtal om förseningar, men även en del avbokningar på grund av strulet.

Och häromdagen talade förstås herr Werkelin ut i pressen igen. Han vädjade till alla som har turistföretag att ställa upp och göra semestern trevlig för alla dem som drabbats. Det är väl självklart att vi tar hand om dem som drabbats på bästa sätt, men det kanske är så att herr Werkelin tycker att alla vi andra är helkorkade och behöver påminnas. Eller så har han bara ett ohämmat behov av att ständigt synas i pressen.

I tidningarna fortsätter man dock att skylla olyckan på varandra. Det har förstås tillsatts en utredning kring olyckan och det är naturligtvis viktigt att man tar reda på vad det var som gick fel. En olycka som den här ska ju inte kunna inträffa.

Nu går även rikstrafiken in och ska utreda hur färjebolaget har skött informationen. Och man får väl hoppas på att de inte bara tittar på hur Destinationens hemsida ser ut, utan att de lyssnar på resenärerna! Ett bra tips till dessa utredare är väl att bege sig till terminalerna där köerna är riktigt långa och där drabbade resenärer säger att Destionation Gotland är som en hal ål.

En Munktell

På en gård här i Tingstäde står det en hel del gamla jord-bruksklenoder och i lördags provade man att tröska på gammalt vis. Traktorn, en Munktell 20-24 från 1916, gick igång sedan man värmt upp den med gasol. Och visst måste man vara en riktig entusiast för att få igång en sådan traktor. Den köptes in 1967 och har sedan ställts iordning bit för bit och när jag lyssnar på när Rune berättar förstår jag att det ligger mycket arbete bakom. Trösken är också den en Munktell 3,5 fot från tidigt 1930-tal. Den inköptes då av åtta bönder som ägde och brukade den tillsammans för så stora maskiner hade inte en enskild bonde råd med. Nu står trösken på Myrvälder gård tillsammans med traktorn och en ny generation håller på att lära sig hur maskinerna ska sättas igång och skötas.

Här visar Rune stolt upp de korn som tröskats fram och vill att vi lägger märke till hur rent säden tröskas i den gamla trösken.

Gotlänningar

Skrev för en tid sedan om duktiga gotlänningar och bland dem fanns Conrad, finalist i Årets konditor 2009. Nu kan man följa det spännande arbetet med att ta fram smaker i en Petit Four eller att få en tårta att se ut som någonting helt annat än en tårta! Självklart hamnar han på min blogglista i kategorin Mat och krogliv.

Andra gotlänningar, som jag under en längre tid följt i bloggvärlden, har äntligen fått en alldeles egen rubrik. Ja, just det - Gotlänningar! Först på listan hittar vi Ingrid från Stenstugu, som är en otroligt flitig skribent och som har en mycket innehållsrik blogg och en hemsida.

Den andra är Åsa, som skriver att hon är en levnadsglad mänsklig varelse som sitter fast i den gotländska myllan! Sitter fast är väl inte det rätta ordet, för Åsa sätter ofta på sig löpardojorna och tar kameran med på sina rundor. Hon förmedlar sina tankar från ön och bjuder dessutom på många fina naturbilder.

Bratsveckan går mot sitt slut

Denna vecka går mot sitt slut och så även bratsveckan. Tidningen har flitigt följt upp allt som hänt och idag fanns till och med en liten rapport. Polisen tycks i alla fall ha gjort ett bra jobb, mycket alkohol har tagits i beslag och hällts ut.

Till sist kan inte låta bli att notera att mina farhågor häromdagen har besannats. Några unga flickor har fått en stor del av sina liv förstörda. Det är verkligen förfärligt och jag hoppas att mina vänner på andra sidan pölen läser detta, så de är förberedda när deras tonårsdöttrar tjatar om att få åka till Visby under en bratsvecka.

Debatten går vidare

Diskussionen om Stockholmsveckan eller bratsveckan, som den också kallas, går vidare. Idag hade tidningen ännu en artikel kring ämnet och självklart handlar det om festandet på båtarna i hamnen.

Flera grabbar uppger att de inte har för avsikt att gå iland för att besöka någon krog, utan de hämtar bara ner unga tjejer till festen ombord på båten. Och jag är tacksam över att jag inte har någon tonårsdotter att bekymra mig för.

Stockholmsveckan

Så har den vecka då alla Stockholmare, som annars håller till på Stureplan och i Båstad, invaderat Visby. Det är en vecka som många förfasar sig över eftersom det brukar sprutas ut mer champagne än det dricks ur glas. Veckan kallas rätt och slätt för Stockholmsveckan och då vet alla i krogbranschen vad det handlar om. Och visst spenderas det en hel del pengar, många krögare är glada och nöjda, medan andra har satt stopp för champagnesprutandet.

Kul är det i alla fall att följa debatten om livet runt hamnen, det ger en bra bild av hur gotlänningar ser på dessa besökare.

"Att dom beter sig som svin eller mer som apor.... Se bara när dom står och viftar med armarna och skriker på sina båtar eller pappas båt..."

"visst är det kul att åka in och titta på "djurparken" ibland..."

Själv undviker jag stan (Visby) helt och hållet under denna vecka!

Sojdesbränning

Härom kvällen var jag ute i Smiss-skogen och tittade på när man tände det gamla sojdet. Där fanns förstås "Pricken" Karlsson och hans sojdesgubbar, som under vintern har samlat ihop en stor mängd gamla tjärvedsstubbar. Det är verkligen ett skådespel när de tänder sojdet under rituella former. De jagar bort Bysen och hans anhang, samt skjuter några skott för att skrämma bort andra ovälkomna väsen. Och här sitter Bysen med elva av sina små ungar i vagnen.

Det här med att tända sojde har väldigt gamla anor och i varje socken fanns det i regel ett gammalt sojde. Många är förfallna, men många har rustats upp och används idag av hembygdsföreningar, som på sommaren visar hur det gick till att utvinna tjära. Men jag vet inte om det finns någon annan än "Pricken" som bjuder på detta skådespel.

Dags för soffhörnan

Det är ovädersvarningar på både radion och i tidningarna idag. Alla pratar om hur stora mängderna regn är, som öser ner över oss och det är svårt att föra något annat ämne på tal idag.

Själv tycker jag att en eller ett par dagars regn kan vara riktigt uppfriskande. Det gäller förstås att man har kläder som står emot vätan. Och visst är det väl mysigt att komma in efter en promenad i regnet, ta sig en kopp varm choklad och krypa upp i soffhörnan med en bra bok.

Idag ska jag läsa färdigt boken Vi åt aldrig lunch skriven av Lilian Ryd. Och jag fascineras av att Lilian lyckats fånga de stora skillnaderna i ordval och företeelser som förekommer i olika delar av vårt land och i olika samhällsskikt. Hon fångar vardagshändelser och sätter ord på de kulturskillnader som också jag upplevde och ofta funderade över när jag bodde uppe i Lycksele.

Rattfyllerist

Att man ska vara försiktig när man är ute och promenerar på natten gäller nu även här i Tingstäde. Rattfyllerister känner inga gränser, de kör när det passar dem och i det här fallet var det väl tur att olyckan skedde mitt i natten.

Man kan följa bilens broms- och sladdspår under en längre sträcka innan den korsade vägen och körde in i räcket. På den här vägen och trottoaren passerar det under dagtid mängder med människor, gående eller på cykel, så vi får väl vara glada att ingen kom till skada. UCH, står det så passande på registreringsskylten och usch är bara ett mycket lindrigt ord för rattfyllerister.

Fru Krutbrännare

Det märks att Almedalsveckan nu är slut. Politiker, fackförbundsfolk och lobbyister har lämnat ön och lämnat plats för semestrande människor. De kommer med fullastade bilar eller i karavaner på cyklar med överfulla cykelkärror. Det gäller att ta det försiktigt när man själv kör bil för vägarna norrut är inte alltid så cykelvänliga. Hos mig stannar de till, äter glass och pratar en stund.

Några grannar tittar in varje dag och snackar bort en stund och det märks att det behövs en social mötesplats här i Tingstäde. Förr fanns ju affären och det var där man alltid möttes och fick höra om sånt som hänt i byn. Så nu får väl min lilla butik fylla den funktionen och en av grannarna kallade mig igår för fru Krutbrännare. Lite kul tyckte jag och kanske blir det mitt nya smeknamn här i byn.

Kakpusns dag

Idag är hjärnkontoret påkopplat igen och vi njuter av det fina vädret. I morse gick jag nere vid stranden och funderade lite på kakpusns dag, som enligt den gotländska allnackun inföll i onsdags.

Tycker det är fantastiskt roligt att Gutamålsgildet gjort denna almanacka med gamla ord och företeelser. Och kakpusn är en företeelse som inte bara användes förr utan även används idag vid stora kalas. Varje gäst får en påse att stoppa ner de sorters kakor som man inte orkar äta upp under kalaset och så tar man kakpåsen med sig hem.

Själv minns jag att min mamma alltid kom hem från syjuntor och kalas med en kakpåse. Ibland fanns det riktiga läckerheter i den och ibland hade allt förvandlats till smulor, men det var alltid lika spännande att få öppna påsen och framför allt att få smaka kakorna från något fint kalas.

Och hemma talades det länge länge om vilka fina kakor som bjudits på kalaset och om hur mycket arbete som lagt ner på kakbaket. Och så talades det förstås en hel del om dem som inte "anstängt sig" tillräckligt och om dem som inte hade minst sju sorters kakor att bjuda på!

Hjärnan urkopplad

Igår tänkte jag skriva några rader om kakpusns dag, men jag var inte färdig med allt inför öppningsminglet förrän klockan slagit midnatt och då var hjärnan urkopplad för länge sedan. Ikväll är jag ungefär lika trött, men efter ett riktigt lyckat butiksmingel.

Massor med trevliga människor tittade in och önskade lycka till och det känns väldigt roligt. När så den förra ägaren till huset stod där med en blomma blev jag glatt överraskad, hade ingen aning om att hon följt mitt skrivande på bloggen och att hon läst om invigningsminglet. Tack Marianne och resten av familjen för att ni kom hit och tack för den fina blomman.

Nu längtar jag bara efter att få vila huvudet på kudden några timmar så det blir inget av med skrivandet om kakpusns dag nu heller, men jag lovar - det kommer!