Cykelparadis

Idag har jag varit runt i Visby för att leta motivbilder till min hemsida. Och överallt blir man påmind om att sommar och semester-tider närmar sig. Det rustas och fejas överallt, för fint ska det vara när alla turister anländer.Till och med cykeluthyrarna har ställt fram nya fina cyklar för uthyrning. Så snart får man vara vaksam när man kör bil, många cyklister kör med kärra på släp, mitt i vägen och ibland ett par stycken i bredd.

Klättrar uppåt

Idag har jag gjort något jag inte trodde att jag skulle klara. Fick möjlighet att gå upp i Tingstäde kyrkas torn för att ta ett kort på kyrkklockan. Att ta sig upp för de branta och smala trapporna gick väl an, men att sedan gå nedåt var faktiskt värre.

Kan i alla fall berätta att det 189 trappsteg ända upp till toppen, men jag klarade bara att gå 150 av dem. Dels var det ett rejält vinddrag däruppe, det är sju gluggar på varje sida av det fyrkantiga tornet, och dels satte min höjdrädsla stopp för vidare klättring.

Någon bra bild på kyrkklockan blev det inte heller, eftersom den var full med fågelbajs. Men ett rejält gympapass blev det i alla fall.

Det doftar lök

Mitt ute i skogen, långt från bebyggelsen kände jag en stark lökdoft när jag var ute och promenerade med hunden. En snabb titt runt omkring mig visade att jag hade hittat ett nytt ställe där den fina ramslöken växer. Det är alldeles för sent att plocka några blad just nu, men jag kunde inte låta bli att ta en bild.

Det nya ramslökstället har jag i alla fall lagt in i mitt minne, bra att komma ihåg till nästa skördesäsong. Och kanske kommer jag då att arrangera en ramslöksafari!

Brödbak

Idag har det bakats surdegslimpa i en gammal vedeldad ugn på vår hembygdsgård, som för övrigt heter Polhemsgården. Det blev nästan fyrtio limpor och det doftade helt underbart när de togs ur ugnen.

Och jag kunde inte låta bli att ta ett foto av de fyra herrarna som penslade de varma bröden. För visst är de riktigt söta när de har förklädet på!

Näktergalen är kommen

Trots att det är länge sedan som jag var servitris och jobbade sent på nätterna kommer jag aldrig i säng i "anständig" tid. Jag försöker ofta tala förstånd med mig själv och säger att just i kväll ska du lägga dig tidigt, men tyvärr hjälper det inte. Det finns alltid något spännande att hitta på när de mörka timmarna faller in.

Ikväll var jag ute en sväng med hunden och slogs plötsligt av kontrasterna i mitt liv. Från ett bullrigt krog- och storstadsliv till tystnaden och stillheten på landet. Här går jag ofta under en himmel full av lysande stjärnor och ikväll hörde jag näktergalen sjunga i parken. Stod en lång stund och bara njöt av livet.

Och visst är det fantastiskt att det går att trivas lika bra i så olika världar.

En skördedag

Igår blev det en riktigt sen kväll. Hittade under dagen ett superställe med fina kajpar och kunde naturligtvis inte motstå frestelsen att plocka med mig dem. Det blev den sista skörden för i år, för när kajpen går i blomning är den inte så god. Nu ligger den nedklippt och fryst i lagom stora påsar för en värmande soppa längre fram. Kanske blir det också något att bjuda turisterna på när de kommer.

Hade en otrolig tur för jag hittade också en stor älvring med fina vårmusseroner. Och som den svampnörd jag är kunde jag inte heller motstå att plocka den. Det är en riktigt läcker matsvamp och den doftar ljuvligt, så det blev förstås en riktig svampsmörgås för mig innan jag gav upp för dagen.

Stora vita flingor

I morse höll jag på att sätta kaffet i halsen när jag tittade ut och fick se stora vita flingor, som singlade ner från skyn. Med sömndruckna ögon trodde jag först att det snöade, men upptäckte snart att det var blombladen från mitt japanska körsbärsträd.

Jag har varje morgon i ett par veckors tid kunnat glädjas åt de vackra rosa blommorna på trädet utanför mitt lilla köksfönster. Men nu är det alltså dags för trädgården att gå vidare med annan blomprakt och jag ser med spänning fram emot de knoppar, som nu är på väg.

Jag har vandrat till en mila

Under ett par veckors tid har jag varje dag tagit min långa promenad med hunden till ett fantastiskt litet ställe mitt ute i skogen. Där har jag kunnat följa det mödosamma arbetet att bygga upp en kolmila. Och det har varit mycket intressant att varje dag få se nya detaljer i arbetet. Först all veden som staplats i lager på lager på ett sinnrikt sätt, så täckningen och slutligen håltagningen på toppen innan milan tändes. Kvällen då milan tändes var riktigt fin och man kan nog påstå att det var lite av en folkfest i skogen. Det bjöds på rågbulle med kaffe och så förstås lite musik av en riktig speleman. Och för den som vågade ta sig en slurk av nybryggd gotlandsdricke fanns det så det räckte i ett hundra liters mjölkspann. Några sena kvällar har jag också letat mig ner till milan och suttit och pratat med "gubbarna" som vaktat milan på nätterna. Jag känner mig verkligen privilegierad som har möjlighet att få vara en del i en bygd som låter folk vara med och uppleva sån´t som man bara har sjungit om tidigare. Och då tänker jag givetvis på Dan Anderssons "Jag sitter vid min mila medan timmarna lida..."

Även om tiderna var annorlunda då den visan skrevs, känner jag stor respekt för det kulturarbete som bedrivs idag för att vi vanliga dödliga ska få en inblick! Och de som stått för arbetet är naturkommittén i Tingstäde hembygdsförening!

Föreningsliv i Tingstäde

Det känns som om jag alltid ligger ett steg efter i min planering och i mitt skrivande. Tiden vill som jag nämnt tidigare inte riktigt räcka till eller så har jag tagit på mig för många arbetsuppgifter. Hur som helst, jag gillar ju att vara aktiv i föreningslivet och det har jag sedan i mars blivit i Tingstäde hembygdsförening.

Just nu jobbar vi för fullt för att behålla den fina samlingslokalen vi har i Tingstäde. Det är ju extra roligt att tidningarna tar upp tråden och skriver lite om vårt arbete. Självklart hoppas vi på ett positivt svar från kommunen framöver. Det är viktigt för bygden att det rika föreningslivet får en chans att leva vidare!