Agera mot högern

Har just lyssnat på Reinfelts öppningstal på moderatstämman och konstaterar att det nu är dags för nästa steg i det moderata förnyelsearbetet. Vi för en konsekvent politik, vår tids problem ska lösas av vår tids parti och allt kommer inte till alla på samma gång, var bara några av hans formuleringar.

Det är precis samma gamla takter som förr, samma högerpolitik, bara serverad ur lite blankare och finare grytor. Vi kan snart se nästa våg komma rullande med ännu fler försämringar för vanligt folk. Det är dags att vakna ur alla söta törnrosadrömmar och göra någonting... NU!!!

En kulturinjektion

Satte mig på tåget i måndags morse för att ta mig upp till Brunnsvik utanför Ludvika. Slog upp en gratistidning och möttes av diverse budskap. Pigga upp dig i höstmörkret! Snyggast i höst? Hur mår din hud? Lider du av oönskad hårväxt? Vi erbjuds hudföryngring, kroppskulptering och hårborttagning, allt med röda priser och behandlingsgarati.

Nej, inte blir jag lyckligare med ett vackert skal, det är bättre att ge sig själv en riktig kulturinjektion. Det får jag under tre dagar på Brunnsvik, där nära hundra fackliga eldsjälar och arbetarförfattare samlas för att diskutera värdet av det skrivna ordet.

I tider då arbetare oftast framställs som siffror eller i torra fakta av någon statliga utredare behöver vi som bär upp samhället med allt vårt dagliga slit verkligen visa att vi finns. Det, är för mig en riktig framtidsinvestering!

Takt och ton

En gammal bekant till mig påstod en dag att kypare bara kan servera historior som handlar om möten med gästerna i matsalen. Jag blev först lite överraskad, men måste efter en stund hålla med om att det nästan är sant.

Det kanske inte är så konstigt, för det är i mötet med gästerna som det oväntade händer. Då gäller det att hålla god min, inte gå runt och vara sur och grinig.

Det skämtas lika friskt om kollegorna i matsalen, som här i en bild och text jag hittade i en tidning från 1939.

En matsalsnisse kommer in till hovmästaren och säger:

- Det var telefon till Svensson, om att hans fru just har fått tvillingar.

- Nisse lilla, det får du inte tala om nu. Det får vänta till Svensson har satt ner tallrikarna!

Fantastiska skapelser

Idag är det lördag och jag tänker dela med mig av mitt eget lördagsgodis. Det är något som jag har gottat mig åt ganska länge, en blog som verkligen har det där lilla extra. Själv tittar jag in då och då bara för att njuta av alla fantastiska skapelser.

En tårta i form av ett spelbord vore väl något att ställa fram på bordet, men vem kan väl göra en sådan i vårt avlånga land. Kanske kan bloggen Pink Cake Box, där jag lånat bilden, vara utmaningen och inspirationskällan för att baka en alldeles egen lördagskaka.

Försiktig nisse

En lite småcharmig historia som jag fått av Erik handlar om en krögare på ett ganska stort hotell. Han bar alltid lösa sedlar i fickan och en gång när han drog upp handen ur fickan följde en hundralapp med. En matsalsnisse såg händelsen, tog hand om sedeln och sökte lite senare upp krögaren för att lämna det han hittat.

- Du är en duktig och ärlig pojke, sade krögare, men det var en hundralapp jag tappade och nu kommer du med växel.

- Ja, svarade matsalsnissen, jag har varit med om att hitta sedlar förr, när ägaren inte hade några mindre pengar att lämna i hittelön.

Restaurang Intim

Några av böckerna i min bokhylla är mycket vältummade och lästa många gånger. En av dem är Restaurang Intim, troligen den allra första skönlitterära skildringen av livet i krogvärlden. Den skrevs av Olle Länsberg, som i förordet beskriver sina vedermödor som författare. Och så här beskriver Olle sina första erfarenheter av kroglivet.

"Och så började gästerna komma. Lisen ropade på honom, ville ha hjälp. Alf rusade fram och tillbaka mellan köket och matsalen några gånger och fann plötsligt att restaurangen var full med folk. Han behövde inte längre fundera på vad han skulle göra.

Han tyckte det var som om fan själv kommit in på Intim med en stor kvast och sopat runt ett tag. På en kort stund blev allt ett kokande inferno. Han bar och sprang och sprang och bar, han kände svetten strömma över hela kroppen, han slet som en slav men ändå räckte han inte till överallt. Alla ropade på honom, alla behövde hjälp men han hade ju bara två händer.

Det var som om hela personalen blivit galen. Ute i matsalen såg han bara brådskan, springet, men på andra sidan svängdörren sjöd det av liv. Alla ropade, alla hade bråttom."

När jag jämför livet i krogvärlden då och nu, kan jag bara konstatera att skillnaderna inte är så stora. Hierarkierna finns kvar, liksom arbetsmomenten, hetsen och den galna humorn. En bok värd att läsa, men du får nog leta i något antikvariat om du vill hitta den. Det första manuskriptet vandrade till tryckeriet 1945, min upplaga är tryckt 1954 och utgiven på Folket i bilds förlag.

Otursförföljd

Börjar dagen med en liten historia om en lunchgäst, som är mycket missnöjd och just har lämnat matsalen. Han ställer sig vid garderobs-disken och säger.

- Vad är det här för ställe? Oxstek har ni inte kvar, köttbullarna är slut, ni har ingen biffstek kvar och inte någon fisk! Vaktmästar´n, ge mig genast min hatt, så jag kan gå någon annanstans!

- Mycket ledsen herr´n, men den finns inte heller kvar!

Lön för mödan

Förr var det vanligt att vaktmästaren på ett hotell fick hjälpa gästerna med att bära väskor och annat bagage till och från rummen. Lite större hotell hade oftast flera yngre pojkar som skötte dessa sysslor och ett samtal mellan två av dem kunde låta så här.

- När jag burit upp kofferten fem trappor åt herr´n, tryckte han någonting i min hand och sa; Här har ni till lite kaffe.

- Nå, hur mycket var det?

- En sockerbit!

Det finns inga hinder

Det finns ingenting som hindrar en kypare från att uppfylla gästens allra minsta önskemål. Det var något som förr inpräntades hos alla, som ville göra karriär i en matsal.

Och det finns många gamla illustrationer, som på ett humoristiskt sätt visar hur det kunde gå till. Den här gamla fina matsedeln från Gamle Port är bara ett exempel.

Serveringspersonalen äger avtalsenligt

rätt till 10% serveringsavgift utjämnad

till närmast högre 5 öres belopp.

Att kyparna fick slita för brödfödan kan man se i den finstilta texten längst ner. 1954 kostade en lunch bestående av smörgåsbord och varmrätt 4:75. Lönen var alltså 48 öre per serverad lunch så det gällde verkligen att ligga i.

Hinder var ordet för veckans tisdagstema, men det har du säkert redan förstått och här kan du se hur andra tolkar ordet med en bild!

Professor Disträ

En mycket disträ professor ropar på en man i svarta kläder i närheten av sitt bord och säger:

- Vaktmästar´n, för en halv, eller kanske för en hel timme sedan bad jag er servera mig min middag. Har jag fått den? Har ni glömt mig? Eller har jag inte alls beställt den?

- Min bäste herre, svarade mannen lugnt, ni får inte tala så högt här. Och här får ni ingenting att äta. Detta är icke Stadshotellets matsal utan Stadsbibliotekets stora läsesal.

Duktig flicka

Det tog en bra stund att städa skrivbordet och när jag ändå var igång så städade jag ur datorn också. Tömde papperskorgen och defragmenterade hårddisken, så nu går den snabbt och jag har mycket plats för nya saker både på skrivbordet och i datorn.

Och när jag ändå hade ångan uppe så stuvade jag om lite i bloggen också, men det märker du säkert när du rullar nedåt och inte hittar det du söker på sin vanliga plats. Passade dessutom på att rensa bland alla mina opublicerade utkast och listade upp några saker, som jag lovat att återkomma med.

• lockouten 1938
• minnesbilder från Snäck-tiden
• skicka utlovade böcker till krubb-Jesper
• med foto bevisa hur många vinglas jag kan hålla i en hand

Drabbades visst av "duktig flicka"-syndromet, men jag är inte särskilt orolig över att tillståndet ska bli bestående. Nu har jag en ganska stor hög med papper, som jag inte riktigt vet var jag ska lägga. Nu tronar högen på köksbordet, men det ska ju användas till annat, så snart är väl (o)ordningen återställd!

Ägg-dags

För sent insåg jag att det var äggets dag igår, men det går ju att råda bot på det mesta här i världen. Så i morse "äggade" vi till oss riktigt ordentligt, både jag och hunden. Jag med ett par löskokta och Loke med sin råa äggula.

Naturligtvis var det några kreativa ägg-producenter som kläckte idéen då Livs-medelsverkets kostundersökning visade att svenska barn äter allt färre ägg. Knappt ett ägg per vecka, hur man nu kan räkna ut det, eftersom ägg ofta används som ingrediens vid matlagning.

Ägget, naturens egna multivitaminförråd, är inte bara gott och nyttigt att äta, det ger också en alldeles särskild glans på pälsen!

Var god stör ej

Städa skrivbordet, det var det jag skulle göra idag, men det är förskräckligt tråkigt och vilken tid det tar. Det är en riktig utmaning, för det går ju inte att kasta något utan att det blivit ordentligt läst. Och det tar mycket tid!

Bland alla kompendier, böcker och papperslappar hittade jag just den här dörrhängaren från ett hotell någonstans. Den bär signalfärgen för stopp och för säkerhets skull finns texten på tio olika språk. Går helt enkelt inte att missförstå!

Den passar bra att hänga ut på bloggen också och får symbolisera det jag ska ta tag i nu. Städa! Nu!

Men först ska jag stänga av datorn så att jag inte inleds i frestelse en gång till idag!

Och skulle jag ändå falla för frestelsen kommer skylten att påminna mig om vad jag ska göra!

En gammal bloggbekant

Snurrar runt en stund bland olika bloggar (fast jag egentligen borde städa på skrivbordet) och hittade till min stora glädje en gammal bloggbekant. Trodde länge att kallskänkan helt lagt av med sitt skrivande, men nu åker hon genast in i min blogglista igen och jag hoppas hon blir kvar ett tag. Men man vet ju aldrig, för själv skriver hon;

"ett tag trodde jag att jag hade slutat skriva - fast det hade jag inte

- jag bara inte gjorde det just då - nu gör jag det - imorgon får vi se"

Jag kommer med glädje att följa hennes skrivande och hoppas att hon inte lägger av i första taget.